för allt jag aldrig velat göra

För jag är vad jag är - en enda röra. Som desperat klamrar sig fast vid en klippa, allt för att inte rasa. En balansgång mellan kaos, ilska, ledsamhet och tvång. Någonstans där ska man klara av relationer, vara duktig och lyhörd. Jag är allt utom det. Samtidigt vill jag inte vältra mig i skam.

Jag har aldrig varit bra på att låta människor komma nära och kanske är det det som gör att jag inte märker hur jag stöter bort alla förrän det är för sent. Min skam är min egen, likaså min skuld. Jag vill inte att du delar min börda, för jag klarar inte av att vara en börda för dig. Fan ta mig. 

Allt jag rör vid vittrar sönder. Allt jag ger är tomhet. Allt jag lämnar efter mig är kaos. Allt jag gör är fel.